Katastrofdag!

Idag har jag, tillsammans med mitt lilla entourage av 3 barn, varit på As (sonen) skola och deltagit vid en insamlingsdag- där alla pengar ska gå till barn i Zambia!
Att samla in pengar till barnen i Zambia innebar att stå i absolut spöregn, med en gallskrikande L (storasyster som är 1½år) på armen och sälja begagnade saker till stressade föräldrar- tillslut var jag så trött, kall och blöt att jag inte ens kunde räkna den enklaste matten...så frågan är hur mkt pengar som egentligen blev kvar i kassan...?

Innan vi slutligen kom hem hade även A brutit ihop då vi upptäckte att hans cykelhjälm var inlåst och att han därför fick dra sin cykel hem...
A: Mamma, måste jag dra cykel heeeela vägen hem?
Jag: Ja!
A: Men det är ju aslångt!
Jag: Det är typ 500m
A: 500 är ju jättemycket, mycket mer än 100...Kan inte du ta den?
Jag: Jo, men jag har ju bara två väskor och en tvillingvagn att släpa på...
A: Tack mamma!
(ett tips är att tänka på att barn inte fattar ironi!)

När vi väl kom hem så bröt L ihop totalt och det enda som lugnade henne var att se på Teletubbies- tyvärr så är det ett program som får mig att bryta ihop totalt...

Så som Ni ser, att samla in pengar till barnen i Zambia är ingen lek!
Pengarna ska gå till deras utbildning så jag hoppas verkligen att inte en j-vel där nere i Afrika skolkar en enda dag i hela sitt liv...!